Upprepning

Det som är kul med stickning är att man hela tiden utvecklas å blir bättre. Det gör att man hela tiden testar sig fram, söker nya utmaningar å utvecklar mig själv å min stickteknik.
En grej som slog mig i gårkväll var hur mkt jag utvecklats i teknik å tanke på bara 8 månader. I början av året hade jag precis lyckats få ihop en babykofta även att den blev sådär å inte så snygg så va jag iaf nöjd. Jag hade lyckats göra en tröja.
Sen började man sikta högre å ville göra till mig å påbörjade en liten bolero i ett garn ja hade hemma. Garnet räkte inte å fanns inte kvar så blev stop där. Så jag tog mina julklappsgarner å gjorde en i samma mönster. Bara det att min blev jättestor men då va ja nöjd hade ju lyckats :)
Sen blev det en stortröja som ja använder rätt mkt å nu i början av sommaren blev min hjärtkofta färdig. Jag blir bättre å bättre men har en bra bit kvar.
Nu till insikten: innan behöll jag å gjorde klart även att det va lite småfel överallt men det vill jag inte längre. Hittade garn till första försöket på boleron å igår tog jag upp den igen 8 månader senare å gjorde några varv å sen virkade jag ihop armar å testade den på för å se hur mkt till som behövdes.
Upptäckte att jag försökt fånga upp en tappad maska å virkT upp den helt fel så det syntes å den va lite ojämnt stickad på vissa ställen, anv stora stickor tror det är st 12 så ojämnheter syns rätt bra.
Jag vill inte göra klart den koftan för idag skulle inte jag bli nöjd. Då hade jag blitt det men inte idag.
Så blir att repa upp och fundera på om det blir nya mössor å vantar i det varma garnet ist. Fundera på en stortröja som blir varm å mysig men har bara 6 nystan så kommer nog inte räcka.

Får se :)

/Trixi